Dagarna som räknas

Körde hem i skymningen.

Himlen vårigt ljusblå med en aning av aprikos där solen just gått ned.
Morkullorna flög lågt över skogen.
Bland korna stod en räv.

Jag kör på vägar där jag vet att mina förfäder vandrat.
Någon gång på 1700-talet gick Elin, soldat Liljas dotter, i dessa trakter.
Många efter henne.
Hur var deras liv? Vad tänkte de på?

Min farfars mor bodde här, ett stenkast ifrån blomsterkungens hem.
Jag kör mellan sjöarna och dess stilla vatten speglar himmel, stränder
och träd.

Tranor betar på maderna.
Björkens nyss utslagna löv sveper sin friska doft över nejden.
Vitsippor i tusental bildar mattor under lövträden.

Jag älskar min hembygd.
Ängarna, skogarna, sjöarna och de bottenlösa tjärnarna är mitt arv.

Allt lever och andas i mig.