Dagarna som räknas

Skymningen faller.
Majkvällen är mörk och kall.

Blåbärsriset har samma färg som boklöven.
Eken skiftar ännu i brunt.

Jag är trött och vill sova.

Tänker på hur det är och om det verkligen ska vara så.
Uppe tidigt och dagarna blir långa.

Vill hinna vara med barnen men kvällarna blir så korta
och jag är trött och utarbetad.

Visst borde väl livet vara annorlunda?
Nog borde man ges tid att vara med sina nära och kära
och slippa säga att "snart, då ska vi"?

Om jag hade mer pengar
skulle jag få mer tid för mina barn
eftersom jag inte hade behövt jobba
lika mycket som nu.

Om bara inte om fanns.