Dagarna som räknas

Jag går ut i kvällningen och ser på fullmånen
som hänger ovanför hagen.

Stor och gul lyser den och fåglarna sjunger än.
Morkullan drar förbi med sitt säregna läte.
Fladdermusen patrullerar runt huset.

Hästarna betar lugnt en bit bort.

När jag kommer in har jag fått sms från Honom.
Han har också stått och sett på månen.

Trettiofem mil ifrån varandra gör vi samma sak
i samma stund.

Och tänker på varandra.


Jag har varit trött idag.
Den där förlamande tröttheten igen.
Matthet i kroppen och ett tyngre sinne.

Jag har kanske inte rätt dos än.

Borde så mycket men ville bara sitta
med mitt sticke i solen och ta det lugnt.