Dagarna som räknas

Den vackra österrikiska sjukgymnasten
gav upp hoppet om mig idag.

Hon hade inte fler förslag på övningar
för min rygg.

Vissa muskler är hårt spända
och vi kommer inte åt dem.

En möjlighet är att testa akupunktur.


Sonen och jag har plockat fram trädgårdsmöblerna.
Tillsammans skruvade vi ihop hammocken.

Där satt sedan bror och syster och hade det mysigt
medan jag satt i solen med stickor och garn.

Eftermiddagen har gått i långsamhetens lov.
Det är ljuvligt att bara vara i nuet.
Inga måsten, inga krav.

Imorgon möts vi igen, min älskade.