Dagarna som räknas

Har läst på nu och förstått att den eufori
jag upplevde förra veckan var en topp
som medicinen ger.

Den håller på att plana ut nu
och jag är trött och lite nedstämd igen.

Önskar bara att läkaren hade förklarat lite
men jag fick bara ett kort samtal per telefon
och ett recept.

Hoppas att det vänder uppåt snart igen.

Fattar inte riktigt hur jag ska orka
jobba i skogen till helgen.
Får väl ta till ren vilja istället för ork då.

Drömmer mycket.
Min bror som barn vid ett stort vilt hav
med farliga vågor och baksug utåt.
Jag försöker få honom att låta bli att bada
men han vill ändå.

Jag tvingar mig upp ur sömnen
för det är för otäckt.