Att göra sig förstådd
Men aldrig kommit särskilt nära.
Jag har ridit en del.
Men aldrig gått på ridskola.
Instinktivt har jag känt att den världen inte passar mig.
Så hur lär man sig rida då?
Men ärligt talat så har inte själva ridningen varit mitt primära intresse.
Det jag önskat allra högst är att få en varm och tillitsfull relation
med en häst. Förstå hästen och göra sig förstådd.
Utan piskor.
Utan hårda tag och skrik.
Sven Forsströms bok "Tala hästarnas språk" var en hallelujaupplevelse.
Plötsligt förstår jag vilka fel jag gör.
Jag förstår vad hästar säger till mig med sitt kroppsspråk.
Sånt jag inte alls uppfattat förut.
Om hästen vänder bort sitt huvud för att se på något annat än mig,
talar den om för mig att jag är ranglåg och att den inte bryr sig om mig.
När hästen flyttar mig, om än aldrig så lite, är även det en dominanshandling,
vilket gör att hästen anser mig vara ranglåg.
En annan väldigt viktig sak som jag först hade svårt att ta till mig är att
det inte är elakt mot hästen att vara dominant. Dominans har inget med elakhet
att göra. Om hästen respekterar sin människa ökar istället säkerheten.
Dominans uppnår man genom att flytta hästens bakdel.
Utan pisk och slag.
Hästen måste hela tiden vara i människans fokus.
Att prata med någon annan eller i mobiltelefon, talar om för hästen att den
är oviktig och att människan inte respekterar den.
En enkel sak man kan göra i hagen när man matar hästen är att först lägga
fram höet, köra undan hästen och sedan gå därifrån. Aldrig handmata hästen
för då får hästen äta före dig, vilket gör dig ranglåg.
Efter att ha läst boken och blivit lite smått frälst, sökte jag på nätet.
Fann på youtube en film med Monty Roberts och islänningen Lauki.
Jag kan säga att jag hade tårar i ögonen...
Så enkelt! Fantastiskt!
Jag menar inte att man inte ska vara kritisk, för det ska man, men dessa
herrar Sven och Monty har gett mig en helt ny kunskap som jag är tacksam för.
Jag som inte ens har någon häst...
Men är förälskad i ett envist litet islandssto..
Just så. Utan piskor. När hästen uppfattar dig som ranghög kommer den att vara trygg med dig. Lita på dig. Lyda dig utan att ifrågasätta hela tiden. Om den buffar på dig med huvudet för att få godis är en sak. Trycker den undan dig med bogen är det en utmaning.
Idag har jag haft en viljornas kamp. Över två timmar med en häst som testade alla gränser. Till slut när han inte kom nån vart längre, blev han nöjd. Gick när jag ville, dit jag ville i den takt jag bett den om. Han frustade hela tiden och var så glad och tillfreds efter att ha varit så arg att det lät som han morrade, han nafsade efter mina fötter och försökte stjäla tyglarna hela tiden. Eftersom jag turligt nog hade gott om tid kunde jag se det som en ganska intressant övning och eftersom jag kunde hålla på tills han gett sig helt är jag övertygad om att det var effektivt. Nu är han helt slut. Fysiskt, eftersom jag körde slut på honom. Mentalt, eftersom jag använde volter och åttor i massor för att tvinga honom att ändra tempo. Nya riktningar såfort han inte gjorde som jag sa, för att släppa ut honom i rakt spår med lösa tyglar när han gjorde rätt. Han sover redan. :-D
Hur går det med stoet? Har du försökt nåt mer? Glöm inte att även det minsta framsteg är positivt. :-)
Stoets hovar är fortfarande inte verkade (trots att jag sagt ifrån) så jag vågar inte göra så mycket med henne. Ömma fötter är säkert inte skönt.
Men har du något tips på hur man kan träna att flytta på henne bara i hagen? Hon står vid maten hela tiden och jag har försökt knuffa henne ur balans men det går inte. Hon växer fast i marken. Hur gör man..?
Ta bort maten en stund.
sen går hon.
Varför ska hon flytta sig när allt hon vill ha finns där?
Sen gör du ungefär som monty gjorde med lauki.
Jag kan inte ta bort maten =) De får en sån där stor vit ensilageboll att knapra på...
Kan det funka att stängsla en hörna i hagen och jobba där? Måtte hennes fötter bli fixade snart...
och du kan inte locka henne med godis, en morot eller äpple? Bort från höet. Om hon bara går några steg därifrån går det nog bra sen... Eller släng en filt över bollen en stund.
Synd om henne när hovarna är dåliga...kan du ta en bild på dem och lägga ut här?
Det kanske jag kan. De är långa, som förvuxna naglar. Det gör att hon inte kan stå eller gå normalt. Hon får baklut liksom. Det är fram det är värst. Men det har varit värre perioder än denna. Ibland har hon velat ligga ner hela tiden.
Ibland har jag sådan lust att köpa henne och ge henne den vård hon förtjänar. Eller köpa och sälja henne till någon som skulle ta hand om henne. Om jag bara hade pengar...
okej. I princip är det så att det räknas som djurplågeri att inte verka hovarna på en häst, det är vanvård.
Alltså olagligt. Men det tar emot att prata om sånt med den som äger hästen. Samtidigt är det så att hästen ska inte behöva lida.
Om du får lov av ägaren, så försök hitta nån som har hästar. Som regel har man en hovrasp hemma för att kunna fixa till det värsta om det blir en skada, typ att hoven börjar fransa sig eller flisa ur. En del hästägare verkar hovarna själva, kanske varannan gång och låter hovslagaren komma däremellan.
Du kan köpa en rasp för hundrafemti spänn. Med en rasp är risken att du gör skada väldigt liten om du bara tar det lugnt.
Det finns många bra sidor om verkning, sök på barfotaverkning och undvik det som kallas strassermetoden.
I princip är det så att sulan under hoven (den ljusa undersidan, motsvarar din egen fotsula) följer marken ganska bra. Nageln (det hårda skalet på hoven) växer hela tiden och blir till slut för lång, framför allt om hästen går på underlag som inte sliter hovarna. Snö, t.ex.
Med en rasp, som är hästens nagelfil, kan du fila ner kanterna tills de närmar sig sulan. Du behöver inte ta ända ner till sulan och framförallt nu när hovarna är alldeles förvuxna kanske du får ta det i etapper. Se till att ta jämnt på både in- och utsida (alltså insidan av benet och utsidan) så att hoven inte lutar i sidled om hästen blir less eller du trött och måste avbryta.
Om du kan, ta båda framhovarna en dag och bak en annan dag. Då blir inte hästen "låghalt".
När du närmar dig sulan, så ta dig tid att titta på hästens ben när den står stilla. Framifrån ska benen stå lodrätt. Alltså, den ska inte vara kobent eller hjulbent, det blir den om undersidan av hoven lutar i sidled.
Från sidan kommer du att se en tänkt linje utmed baksidan av benet, där den linjen träffar marken ska vara ett par centimeter bakom där hoven slutar.
Som sagt, det finns många bra skisser och bilder som visar hur det ska se ut. Om du tar lite i taget hinner du rätta till om det blir lite snett. Sålänge hästen går på mjukt underlag är också vinklarna mindre känsliga. Hårt underlag frestar mer på leder och hovar och ställer högre krav på en bra verkning.
Om hovarna ser ut som du beskriver, kommer hästen att må bättre även om verkningen inte blir helt perfekt första gången.
Som sagt, kan du hitta nån som gjort det förut och som kan tänka sig att visa dig blir det lättare. Men med sunt förnuft kommer du jättelångt.
Andra vägen att gå är den hårda. Att du gör en anmälan. Då kommer myndigheterna att skicka dit en hovslagare och tvinga ägaren att betala verkningen. Men det är en trist väg att gå.
Jag funderar på det där med "baklut".
Det kan vara att hästen står så för att hovarna är förvuxna. Om en häst står så, med "baklut" alltså framhovarna onaturligt långt framför sig och bakhovarna indragna under sig, visar det att den har ont och försöker avlasta hovarna. Ofta beroende på en inflammation innanför nageln (det hårda skalet). Det kallas fång, gör väldigt ont och resulterar i att hästen inte vill röra sig och ibland inte ens stå upp. En inflammation genererar värme och en fånghov känns riktigt varm på utsidan. Men som hovarna måste hursomhelst verkas. Börjar hästen stå normalt då är det bara att vara glad.
Tack för ditt långa svar! Det hade varit så roligt att få vara med dig och lära sig!
Ägaren är min chef/hyresvärd/granne så jag väljer raspen... Jag vet att han raspar hennes hovar ibland och jag trodde att det var ganska komplicerat. Men nu när du säger att det inte är någon fara ska jag prova. Hästarna (de är tre) går på mjukt underlag så hovarna slits inte så mycket. De verkar växa snabbare på islänningen än på de andra två.
Jag förstår precis vad jag ska göra efter din beskrivning! Tack så mycket!
Fång har jag sett och är säker på att det inte är det. Hennes baklut beror helt enkelt på att tån är så lång att hon tvingas bakåt.
Tack snälla rara gulliga du! ;)
Raspa på du. Med sunt förnuft kommer du väldigt långt. Kanske räcker det med bättre fötter för att hon ska bli på bättre humör. I annat fall blir det ändå tid med henne, när du raspar. Tid som knyter er samman. För alla relationer kräver tid. Hon kommer att känna i dina händer, i tagen med raspen att du är snäll och att du bryr dig. Det kommer att ge resultat. Lycka till!
