Dagarna som räknas

Himlen är grå när jag vaknar.
Ligger kvar en stund med hunden tätt intill.
Tänker på en dröm jag hade om en man.

Han var ganska kort.
Med grått hår.

I drömmen var han min mentor.
Min ledsagare i livet.
Han visste vad som var bäst för mig.
Vilka vägar jag borde gå.

Jag frågade om jag fick sova hos honom.
Som ett barn somnade jag och han vakade över mig.

När han inte längre var nära saknade jag honom.
Som att jag förlorat kompassen.
Tryggheten.
Tilliten till livet.

När jag vaknar undrar jag om det var en Livsvägledare eller Ängel jag mötte.
Känslan var så fantastisk.

Jag hänger ut täcken och kuddar på altanen.

Tranorna har kommit.
Jag hör dem ropa nerifrån sjön.
Hackspetten trummar i närheten.

Jag dricker kaffe i mormors kopp med guldkant.