Dagarna som räknas

Idag ska jag börja äta Levaxin eftersom man upptäckt
att jag bildar antikroppar mot sköldkörteln.

Symtomen är diffusa och först satte jag dem inte i samband
med någon sjukdom.

Magen krånglade, svårt att sova, trötthet, känsla av stress, frusenhet,
viktökning, en känsla av att leva i en bubbla, håravfall, torr hy...

"Men du ser ju så pigg ut!"

Oförståelsen från omgivningen är sårande.

Själv känner jag mig helt slut och det känns som jag inte orkar lyfta
ett finger mer den dagen. Men för att arbete och relationer ska fungera
pressar jag mig över mina egna gränser. Spelar teater, helt enkelt.

Det enda jag vill är att vara hemma, ensam.
Göra saker i min egen takt och efter egen ork och förmåga.
Har hela tiden en stark känsla av att vilja bli lämnad ifred.

Och allt beror på att min kropp angriper sig själv.

Min far och min mormor är opererade för giftstruma.
Min bror har MS och min mor har Sjögrens syndrom.
Autoimmuna sjukdomar, precis som sköldkörtelbesvär.

Förhoppningsvis blir jag så småningom bättre med medicinens hjälp.