Dagarna som räknas

Jag lyssnar mycket på P1.
Tycker om att lära mig saker.
Lyssna på andra.

Ofta blir det även en del P3.
För att jag älskar ny musik.

Nu sitter det folk i alla kanaler och talar om köphysteri och hur man
kan välja att leva sitt liv.

En man säger att han sålde nästan allt han ägde och flyttade till en
mindre lägenhet. Han behövde inte så mycket, säger han.
Han köpte saker bara för att han kunde, förut. Nu vill han inte belasta miljön
och äter därför vegetariskt. Pratar om att han provocerar folk med sitt sätt
att leva.

Men vad jag förstår arbetar han fortfarande som arkitekt.
Och vad jag vet tjänar man ganska bra då.

Hör Uri Geller säga samma sak.
"Vakna varje morgon och försätt dig i ett tillstånd av tacksamhet"

Visst kan jag det.
Jag ÄR tacksam.

Men när jag ska betala räkningarna och barnen behöver nya jackor,
gummistövlar och gympadojor blir jag orolig.
Orolig över hur pengarna ska räcka till allt det och till mat och hyra.

Jag blir också ledsen över att det är möss i köket, bilen behöver lagas,
TV:n går sönder vilken dag som helst och det faktum att vi inte har ett
eget bo som är bara vårt.

De där männen som sitter där och pratar om tacksamhet behöver
aldrig oroa sig för pengar.

Jag tror inte att de har en gammal tjocktv med trasigt bildrör (ser ganska
kul ut när folk är gröna i ansiktet).

Jag gissar att de inte har bil för de har råd med taxi.

Och jag tror definitivt inte att de har möss i köket.

Är det inte ganska enkelt att känna tacksamhet då?