...
Jag har bra dagar och dåliga dagar.
Igår frös jag in i märg och ben.
Trots att jag hade en topp, en skjorta, en luvtröja och jacka på mig.
Funderade starkt på både vantar och mössa men nöjde mig med
att dra upp luvan över huvudet och köra händerna djupt i jackfickorna.
Skulle ju se så fånigt ut med ullvantar i Maj...
Promenaden blev dock kort.
Jag frös för mycket och var för trött.
Jag berättar det högt för min hund och hon vänder snällt hemåt
igen fast hon säkert ville vara ute mer.
Vaknade outsägligt trött idag trots att jag inte behövde upp så tidigt.
Normalt studsar jag upp ur sängen men idag ville jag inte öppna ögonen.
Drog hunden intill mig och kelade med henne i en halvtimme innan
hon ville gå ut.
Det finns så mycket man skulle kunna skriva om.
Som det äldre paret jag besökte igår.
Det hade varit roligt att veta mer om deras liv.
Jag pratade med mannen som så gärna ville bjuda på kaffe.
Han trugade med kakorna och jag tog av de som såg nyast ut.
Vetebrödet hade små grågröna fläckar så de avstod jag.
Kvinnan hörde väldigt dåligt och kunde inte kontrollera sitt tal
riktigt. Hon sade "ah" "ah" "ah", hela tiden. Men så plötsligt kom
det en hel mening från hennes leende ansikte.
"Jag hör dåligt, jag ser dåligt och jag går dåligt. Sen kommer jag inte på mer!"
Så positivt och negativt på samma gång!
Skymtade Sigge idag.
Hans hår och skägg är vitt.
Blicken är blå.
Han hugger ved varje dag, i alla väder.
På vintern tycker han det är drygt för då finns det ingen ved att hugga.
Ibland sitter han på marken med sin yxa och sina vedträn.
Jag ser honom måtta mot träet med den vassa eggen.
Känna över träet med händerna.
Vrider på bitarna för att klyva dem på bästa sätt.
Det anmärkningsvärda är att den gamle mannen är blind.
Kommentarer
Trackback
