Trött

Känns som att vara tillbaka på ruta ett.
Samma förlamande trötthet, samma frusenhet.
Mentalt låg igen, lätt att brista i gråt.
För orken är borta och med den livslusten.
Dagarna känns tunga att ta sig igenom igen.
När klockan ringer tjugo över fem vill jag bara inte.
Jag vill inte!
Hungrig och sötsugen igen.
Jag vet att det beror på att jag är trött.
Kroppen vill ha socker för att den tror den blir pigg då.
Helgen som ska vara vila blir till skogsarbete.
Söndagen bjuder på kalas och jag känner att jag inte vill.
Samma sak som förut, som i vintras.
Jag vill inte.
Vill inte vara med folk.
Bara vara ensam.
Inte förrän i slutet på Maj får jag veta om jag kan höja min dos.
Våren.
Våren som brukar vara min bästa tid på året.
Jag orkar liksom inte med det...

Kommentarer
Postat av: Aelvan

Och vad glad man blir när texten bara grötar ihop sig.

Det var inte alls så jag skrev det.

2011-05-04 @ 22:03:33
Postat av: Aelvan

Vad kul det är när texten grötar ihop sig. Not.

Det var inte alls så jag skrev det. Blä.

2011-05-04 @ 22:07:43
Postat av: vildrenen

Läs igen om när du skrev hur medicinen hjälper dig. Kolla med din läkare om de inte kan justera dosen tidigare, berätta hur du mår.

Och tänk vilken styrka du har som funnit din själsfrände. Som har din själsfrände.

2011-05-05 @ 08:13:54
URL: http://blogg.passagen.se/vildrenen

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0