Flytt
Verkar...
...vara dags att byta blogg.
Är inte alls nöjd med att texten inte publiceras som jag skriver den.
...
Jag har bra dagar och dåliga dagar.
Igår frös jag in i märg och ben.
Trots att jag hade en topp, en skjorta, en luvtröja och jacka på mig.
Funderade starkt på både vantar och mössa men nöjde mig med
att dra upp luvan över huvudet och köra händerna djupt i jackfickorna.
Skulle ju se så fånigt ut med ullvantar i Maj...
Promenaden blev dock kort.
Jag frös för mycket och var för trött.
Jag berättar det högt för min hund och hon vänder snällt hemåt
igen fast hon säkert ville vara ute mer.
Vaknade outsägligt trött idag trots att jag inte behövde upp så tidigt.
Normalt studsar jag upp ur sängen men idag ville jag inte öppna ögonen.
Drog hunden intill mig och kelade med henne i en halvtimme innan
hon ville gå ut.
Det finns så mycket man skulle kunna skriva om.
Som det äldre paret jag besökte igår.
Det hade varit roligt att veta mer om deras liv.
Jag pratade med mannen som så gärna ville bjuda på kaffe.
Han trugade med kakorna och jag tog av de som såg nyast ut.
Vetebrödet hade små grågröna fläckar så de avstod jag.
Kvinnan hörde väldigt dåligt och kunde inte kontrollera sitt tal
riktigt. Hon sade "ah" "ah" "ah", hela tiden. Men så plötsligt kom
det en hel mening från hennes leende ansikte.
"Jag hör dåligt, jag ser dåligt och jag går dåligt. Sen kommer jag inte på mer!"
Så positivt och negativt på samma gång!
Skymtade Sigge idag.
Hans hår och skägg är vitt.
Blicken är blå.
Han hugger ved varje dag, i alla väder.
På vintern tycker han det är drygt för då finns det ingen ved att hugga.
Ibland sitter han på marken med sin yxa och sina vedträn.
Jag ser honom måtta mot träet med den vassa eggen.
Känna över träet med händerna.
Vrider på bitarna för att klyva dem på bästa sätt.
Det anmärkningsvärda är att den gamle mannen är blind.
Stilla afton
Efter åskan och regnet kom solen fram igen.
Kvällen är helt stilla.
Jag gick vägen ner till sjön.
Solen sken genom bokarnas blad.
Blåbärsriset stod ljusgrönt i backarna.
Fåglarnas sång var som en symfoni.
Deras sånger steg mot skyn.
Klättrade upp på åsen och såg ut över
de små ytorna av blått som ännu är öppna
innan växtligheten tar över.
Myggorna hittade inte upp på åsen
och jag kunde stå där på en stubbe
och höra gässen skräna en bit bort.
Björkarnas doft var berusande efter regnet.
Varför åker människor till andra länder när vi bor i världens vackrast land?
Morgonstund
Fick sova till halv sju idag.
På något sätt hade radion hittat P4 Blekinge
och jag fick bilder av hav och gröna öar
inom mig.
Minns du när vi satt vid havet där?
Sol och vind, kaffe och hembakade kanelbullar.
Steg upp och släppte ut hunden och en katt.
Den andre katten ville in.
Gick ut och lyssnade på fågelsången.
Tittade till kaninen.
Tuppen gol ett hest kuckeliku.
Hästarnas hårremmar blänkte i morgonsolen.
När jag kom in spred nybryggt kaffe sin doft i huset.
Det kommer att bli en fin dag.
På något sätt hade radion hittat P4 Blekinge
och jag fick bilder av hav och gröna öar
inom mig.
Minns du när vi satt vid havet där?
Sol och vind, kaffe och hembakade kanelbullar.
Steg upp och släppte ut hunden och en katt.
Den andre katten ville in.
Gick ut och lyssnade på fågelsången.
Tittade till kaninen.
Tuppen gol ett hest kuckeliku.
Hästarnas hårremmar blänkte i morgonsolen.
När jag kom in spred nybryggt kaffe sin doft i huset.
Det kommer att bli en fin dag.
Låt kärleken vinna
Det här är några ord till en Vildren...
När jag var runt tjugo år drömde jag en natt
om en man och en kärlek så fantastisk och underbar.
Mannen var lång och mörk med intensiva bruna ögon.
I drömmen var vi nybyggare i ett annat land.
Jag minns alla detaljer från drömmen.
Ljuset, dofterna, huset, det gröna gräset och dammen utanför.
Hur han med ett brett leende steg in i huset, drog av sig hatten
i samma stund och med snabba steg gick fram till mig
och tog mig i famnen.
En överväldigande känsla av enorm Kärlek.
Överjordiskt stark och evig.
*Sedan jag var barn har jag varje vår en känsla av att jag måste
lämna mitt land. *
Många år senare, när jag nyss fått mitt andra barn, var jag
hos en dam som såg lite mer än vi andra.
Hon visste ingenting om mig.
Hon sade att jag utvandrat till Amerika i ett annat liv.
Min familj hade varit med och byggt upp en mindre stad.
På lördagarna hade vi dans och där träffades jag och en man
som fattade tycke för varandra.
Han var gladlynt, rejäl och god.
Båda var vi dock för blyga för att komma till skott.
Vi träffades men inget bestämdes.
Och så kom en stilig karl till byn och tjusade alla unga kvinnor.
Han valde att gifta sig med mig men hade en massa andra
vid sidan om.
Mannen jag träffat på dans gifte sig med en god kvinna
och fick barn med henne.
Men vi hade gjort fel.
Vi hade inte vågat ta steget och våra liv blev olyckliga.
Mannen stannade hos sina goda hustru och var henne trogen
i alla år. Men hans hjärta var alltid hos mig.
Att skiljas var inte att tänka på för mig som kvinna, så
jag fick stå ut med min elake man.
Men vid ett tillfälle, berättade damen, träffades vi på tu man hand.
Vi talade om vår kärlek och vi lovade varandra att om, OM, det fanns
ett liv efter detta, eller en chans på något annat sätt så skulle vi
finna varandra igen.
"...och det kommer ni att göra och denna gången gifter ni er med varandra"
En märklig känsla när jag satt där, gift med någon jag inte trivdes med,
och med två små barn.
Mycket vatten rann under broarna.
Jag stannade i ett äktenskap för pliktens skull, för att jag var rädd för att gå.
Drömde om något annat.
Ibland tänkte jag på damens ord.
Plötsligt fanns vi i varandras liv.
Vi fann varandras ord, just här.
Jag tror han förstod, långt före mig.
Det var alltför turbulent i mitt liv just då för att jag skulle kunna höra
mitt viskande hjärta.
Men när jag såg ett foto på honom visste jag...
Ikväll kommer Han.
Jag vet att han kommer att slå ut med armarna, precis som i drömmen,
och säga antingen "Hello, baby!" eller "Honey, I´m home!",
le sitt breda leende och svepa in mig i sin varma, trygga famn.
Hans hår är inte längre så mörkt men han är lång och hans
ögon är intensiva och bruna.
Och kärleken....den är helt fantastisk och underbar...
Trött
Känns som att vara tillbaka på ruta ett.
Samma förlamande trötthet, samma frusenhet.
Mentalt låg igen, lätt att brista i gråt.
För orken är borta och med den livslusten.
Dagarna känns tunga att ta sig igenom igen.
När klockan ringer tjugo över fem vill jag bara inte.
Jag vill inte!
Hungrig och sötsugen igen.
Jag vet att det beror på att jag är trött.
Kroppen vill ha socker för att den tror den blir pigg då.
Helgen som ska vara vila blir till skogsarbete.
Söndagen bjuder på kalas och jag känner att jag inte vill.
Samma sak som förut, som i vintras.
Jag vill inte.
Vill inte vara med folk.
Bara vara ensam.
Inte förrän i slutet på Maj får jag veta om jag kan höja min dos.
Våren.
Våren som brukar vara min bästa tid på året.
Jag orkar liksom inte med det...
Påsk
Tassade ut i trädgården strax före sju.
Fågelsång och kylig morgonluft mötte mig.
Gömde godisfyllda påskägg och lade ut lappar
som ledtrådar.
"Gå till stenbänken"
"Gå vidare till stora stenen"
Väldigt uppskattat av barnen och de är så söta
där de skuttar runt i det daggvåta gräset
på påskäggsjakt.
Fågelsång och kylig morgonluft mötte mig.
Gömde godisfyllda påskägg och lade ut lappar
som ledtrådar.
"Gå till stenbänken"
"Gå vidare till stora stenen"
Väldigt uppskattat av barnen och de är så söta
där de skuttar runt i det daggvåta gräset
på påskäggsjakt.
Hopplös
Den vackra österrikiska sjukgymnasten
gav upp hoppet om mig idag.
Hon hade inte fler förslag på övningar
för min rygg.
Vissa muskler är hårt spända
och vi kommer inte åt dem.
En möjlighet är att testa akupunktur.
Sonen och jag har plockat fram trädgårdsmöblerna.
Tillsammans skruvade vi ihop hammocken.
Där satt sedan bror och syster och hade det mysigt
medan jag satt i solen med stickor och garn.
Eftermiddagen har gått i långsamhetens lov.
Det är ljuvligt att bara vara i nuet.
Inga måsten, inga krav.
Imorgon möts vi igen, min älskade.
gav upp hoppet om mig idag.
Hon hade inte fler förslag på övningar
för min rygg.
Vissa muskler är hårt spända
och vi kommer inte åt dem.
En möjlighet är att testa akupunktur.
Sonen och jag har plockat fram trädgårdsmöblerna.
Tillsammans skruvade vi ihop hammocken.
Där satt sedan bror och syster och hade det mysigt
medan jag satt i solen med stickor och garn.
Eftermiddagen har gått i långsamhetens lov.
Det är ljuvligt att bara vara i nuet.
Inga måsten, inga krav.
Imorgon möts vi igen, min älskade.
Lite upp och lite ner
Har läst på nu och förstått att den eufori
jag upplevde förra veckan var en topp
som medicinen ger.
Den håller på att plana ut nu
och jag är trött och lite nedstämd igen.
Önskar bara att läkaren hade förklarat lite
men jag fick bara ett kort samtal per telefon
och ett recept.
Hoppas att det vänder uppåt snart igen.
Fattar inte riktigt hur jag ska orka
jobba i skogen till helgen.
Får väl ta till ren vilja istället för ork då.
Drömmer mycket.
Min bror som barn vid ett stort vilt hav
med farliga vågor och baksug utåt.
Jag försöker få honom att låta bli att bada
men han vill ändå.
Jag tvingar mig upp ur sömnen
för det är för otäckt.
jag upplevde förra veckan var en topp
som medicinen ger.
Den håller på att plana ut nu
och jag är trött och lite nedstämd igen.
Önskar bara att läkaren hade förklarat lite
men jag fick bara ett kort samtal per telefon
och ett recept.
Hoppas att det vänder uppåt snart igen.
Fattar inte riktigt hur jag ska orka
jobba i skogen till helgen.
Får väl ta till ren vilja istället för ork då.
Drömmer mycket.
Min bror som barn vid ett stort vilt hav
med farliga vågor och baksug utåt.
Jag försöker få honom att låta bli att bada
men han vill ändå.
Jag tvingar mig upp ur sömnen
för det är för otäckt.
Fullmåne
Jag går ut i kvällningen och ser på fullmånen
som hänger ovanför hagen.
Stor och gul lyser den och fåglarna sjunger än.
Morkullan drar förbi med sitt säregna läte.
Fladdermusen patrullerar runt huset.
Hästarna betar lugnt en bit bort.
När jag kommer in har jag fått sms från Honom.
Han har också stått och sett på månen.
Trettiofem mil ifrån varandra gör vi samma sak
i samma stund.
Och tänker på varandra.
Jag har varit trött idag.
Den där förlamande tröttheten igen.
Matthet i kroppen och ett tyngre sinne.
Jag har kanske inte rätt dos än.
Borde så mycket men ville bara sitta
med mitt sticke i solen och ta det lugnt.
Ny morgon
Mulen morgon.
Men jag tänker hänga ut nytvättade lakan ändå.
Jag tror på att solen kommer.
Ska fortsätta att jobba i trädgården.
Och fundera på hur jag ska finansiera en ny gräsklippare.
Sonens tjejkompis kommer väl sen.
Dottern vill också träffa någon.
Jag vill bara ha en stilla söndag.
Men jag tänker hänga ut nytvättade lakan ändå.
Jag tror på att solen kommer.
Ska fortsätta att jobba i trädgården.
Och fundera på hur jag ska finansiera en ny gräsklippare.
Sonens tjejkompis kommer väl sen.
Dottern vill också träffa någon.
Jag vill bara ha en stilla söndag.
Som en vind
Tre veckor utan kolhydrater och min mage har aldrig mått bättre.
Alla frågar hur jag kan leva utan bröd.
En ganska konstig fråga egentligen.
"Men man kan ju inte äta kött hela tiden!"
Nej, men det gör jag ju inte heller.
Det finns så mycket annat gott.
Keso, ägg och avokado till exempel.
Min mage gör ont och sväller av bröd.
Nu är det lugn och fin och....platt!
Jag ser det inte som jag avstår.
För mig är det ett sätt att må bra.
Det är lätt att avstå det som får en att må dåligt.
Gjorde frukostmackor till barnen och en liten smula lossnade.
Jag smakade på den bara för att testa.
Det smakade fruktansvärt mycket jäst.
Sånt märkte jag inte förut.
Trodde ju att bröd skulle smaka så.
Det var verkligen inte gott.
Det enda jag kan sakna är knäckebröd faktiskt.
Jag känner mig så galet pigg att det känns som bröstet ska sprängas!
All den ork som inte fanns är nu tillbaka med full kraft.
Jag känner igen mitt Vädursjävlaranamma som aldrig ger sig...
Det gör väl sitt till att detta är min tid - Våren.
Från första Januari och fram till sommarsolståndet är den bästa
tiden på året.
Allt vaknar, livet vinner, hela naturen tar ett krafttag upp ur sin dvala.
Jag - en vårvind.
Alla frågar hur jag kan leva utan bröd.
En ganska konstig fråga egentligen.
"Men man kan ju inte äta kött hela tiden!"
Nej, men det gör jag ju inte heller.
Det finns så mycket annat gott.
Keso, ägg och avokado till exempel.
Min mage gör ont och sväller av bröd.
Nu är det lugn och fin och....platt!
Jag ser det inte som jag avstår.
För mig är det ett sätt att må bra.
Det är lätt att avstå det som får en att må dåligt.
Gjorde frukostmackor till barnen och en liten smula lossnade.
Jag smakade på den bara för att testa.
Det smakade fruktansvärt mycket jäst.
Sånt märkte jag inte förut.
Trodde ju att bröd skulle smaka så.
Det var verkligen inte gott.
Det enda jag kan sakna är knäckebröd faktiskt.
Jag känner mig så galet pigg att det känns som bröstet ska sprängas!
All den ork som inte fanns är nu tillbaka med full kraft.
Jag känner igen mitt Vädursjävlaranamma som aldrig ger sig...
Det gör väl sitt till att detta är min tid - Våren.
Från första Januari och fram till sommarsolståndet är den bästa
tiden på året.
Allt vaknar, livet vinner, hela naturen tar ett krafttag upp ur sin dvala.
Jag - en vårvind.
Om hår
Jag sörjer inte mitt långa hår längre.
Det är alldeles galet lockigt
nu när det är kortare
och det är faktiskt mer...jag.
Det var i alla fall tillräckligt långt
för att vara ivägen när jag röntgades idag.
Det var en polack (tror jag) som tog emot mig.
Han hade snälla bruna ögon.
Småpratade lite.
Men lät lite rolig eftersom språket inte flöt helt lätt.
"Hålla andan!", hojtade han.
Med mjuka varma händer lyfte han försiktigt undan mitt hår.
Han gav mig en tröja att ta på
så jag slapp vara naken på överkroppen.
En mycket hänsynsfull och vänlig gest, tyckte jag.
Men jag såg nog att han inte kunde låta bli att titta
när jag sedan bytte om till mina egna kläder igen.
Full av aprilhyss som jag är, gjorde jag mig ingen brådska.
Och jag tänkte "de tål fortfarande att tittas på".
Det är alldeles galet lockigt
nu när det är kortare
och det är faktiskt mer...jag.
Det var i alla fall tillräckligt långt
för att vara ivägen när jag röntgades idag.
Det var en polack (tror jag) som tog emot mig.
Han hade snälla bruna ögon.
Småpratade lite.
Men lät lite rolig eftersom språket inte flöt helt lätt.
"Hålla andan!", hojtade han.
Med mjuka varma händer lyfte han försiktigt undan mitt hår.
Han gav mig en tröja att ta på
så jag slapp vara naken på överkroppen.
En mycket hänsynsfull och vänlig gest, tyckte jag.
Men jag såg nog att han inte kunde låta bli att titta
när jag sedan bytte om till mina egna kläder igen.
Full av aprilhyss som jag är, gjorde jag mig ingen brådska.
Och jag tänkte "de tål fortfarande att tittas på".
Känslor, kärlek och livslust
Klev ur sängen strax efter fem.
Frost i gräset och ljus himmel.
När jag kör mellan sjöarna vid tjugo över sex
ligger dimman tjock och solen syns
som en skimrande pärla i det grå.
Gäss och tranor rör sig i diset.
Solen stiger över skog och äng
och mitt land är så vackert.
Jag vet inte vad det är,
tiden på året eller en högre höjd,
men det spritter av livslust i bröstet.
Kanske är det solen, ljuset,
de vansinnigt vackra vårkvällarna.
Och om och om igen blir jag förälskad
i samme man.
Han lär mig så mycket.
Låter mig vara
precis som jag är och vill vara.
Känner glädje över en återfunnen vän
från tjugo år tillbaka.
Det finns så mycket att glädjas åt.
Känna tacksamhet inför.
Fast det bara finns 9 kronor kvar på kontot.
Frost i gräset och ljus himmel.
När jag kör mellan sjöarna vid tjugo över sex
ligger dimman tjock och solen syns
som en skimrande pärla i det grå.
Gäss och tranor rör sig i diset.
Solen stiger över skog och äng
och mitt land är så vackert.
Jag vet inte vad det är,
tiden på året eller en högre höjd,
men det spritter av livslust i bröstet.
Kanske är det solen, ljuset,
de vansinnigt vackra vårkvällarna.
Och om och om igen blir jag förälskad
i samme man.
Han lär mig så mycket.
Låter mig vara
precis som jag är och vill vara.
Känner glädje över en återfunnen vän
från tjugo år tillbaka.
Det finns så mycket att glädjas åt.
Känna tacksamhet inför.
Fast det bara finns 9 kronor kvar på kontot.
